Visst kan man ha hund i Bryssel

Det här är ju en blogg om rekrytering och EU-jobb men livet är ju så mycket mer än bara jobb.  Om du funderar på en EU-karriär så är du säkert också nyfiken på livet utanför kontoret. Vardagslivet i Bryssel – hur funkar det egentligen?

En sak som var viktig för mig när jag började jobba i Bryssel var att kunna fortsätta träna, att vara mycket utomhus och få skrota runt i skogen emellanåt. Och så ville jag ha hund.

Vår Tassahund var efterlängtad. I tio år hade vi pratat om hund men alltid sagt ”någon gång i framtiden”. Så fick jag en fast tjänst på EU-kommissionen och den där långsiktiga framtiden var plötsligt på plats.

Vi ville ha en stor, smart och aktiv hund. Den skulle vara hundformad och inte ha för smal svans. Det blev en fransk vallhund, en beauceron. Hennes fullständiga kennelnamn är Madame Tassa de Bergers Forts et Posées. Hon hade ju hetat Tassa i våra tankar i tio år och det tänkte vi minsann inte ändra på bara för att den här kullen skulle heta saker på M. Uppfödaren sa att vi helt enkelt kunde sätta ett M framför namnet, men ”M Tassa” blir ju utläst ”Monsieur Tassa” på franska och så kunde vi inte ha det. Hon fick bli en Madame.

Bryssel är väldigt hundvänligt. Tassa får följa med in på biblioteket och apoteket och på de flesta restauranger. Vi har en lägenhet med liten trädgård och vi bor ett stenkast från stora stadsskogen.

Däremot finns det inga hunddagis här. Den som uppfinner ett hunddagis i Bryssel kommer omedelbart att bli miljonär! Det som finns är diverse hundnannys och hundpromenerare. Vi har en kille som kommer hem till oss på lunchen när jag jobbar och tar ut Tassahunden på långpromenad. Då kan jag jobba på hela dagen utan att ha dåligt samvete för en kissnödig och ensam hund. Om han inte har tid så får jag cykla hem på lunchen och det funkar ju mestadels också. Jag har ju en schysst arbetsplats med vettig jobb/livsbalans.

Det visade sig för övrigt att Tassa varken blev särskilt stor, smart eller aktiv, trots kennelnamn och EU-pass, men det är en annan historia.

 

Susanne Lindahl och Tassahunden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *