Min väg till jobb på en EU-byrå

Jonas Grimheden, berättar om sin väg till anställd vid FRA, EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien, och hur anställningsprocessen skiljer sig från den till institutionerna i Bryssel och Strasbourg.

Utav de cirka 45 000 EU-anställda (många, men ungefär samma antal som Stockholms stad) vid en av EU:s institutioner eller byråer, är några hundra svenskar. Många får jobb genom prov som anordnas av Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO) men man kan också söka sig till någon av de dryga 40 byrår (eller myndigheter) som EU har inrättat runt om i EU. Så jobben finns alltså inte bara i Bryssel eller Luxemburg, utan även, exemplevis på Malta och i Portugal, i Italien, Nederländerna och Sverige (EU:s smittskyddsmyndighet, ECDC i Stockholm). Dessa myndigheter sysslar med forskning, rådgivning, detaljreglering, granskning och godkännande inom en rad områden, från miljöskydd till brottsutredning och från gränsskydd till livsmedelssäkerhet.

Jag hamnade för snart ett årtionde sedan i Wien, där EU:s byrå för grundläggande rättigheter (European Union Agency for Fundamental Rights, FRA) är belägen. Wien är en vacker stad med bra kommunaltraffik, stora parker och vacker arkitetur, och förutom denna EU myndighet så finns i Wien även högkvarteren för OPEC, FNs organ mot brott och narkotika (UNODC) och Organisationen för samarbete och säkerhet i Europe (OSSE), utöver en del ytterligare FN-organ.

Myndigheten där jag är anställd – som rådger EU:s institutioner och medlemsstater inom området mänskliga rättigheter – rekryterar likt de flesta av EU:s byråer direkt, alltså inte genom EPSO. Detta bygger på att byråerna behöver expertkunskap och inte generalister. Min  bakgrund är just mänskliga rättigheter så för mig var FRA en logisk organisation att söka mig till, men vi anställer även kommunikatörer och administratörer. Själv är jag jurist i botten, men bland mina kollegor finns bland annat statsvetare, statistiker och ekonomer.

“Myndigheten där jag är anställd – som rådger EU:s institutioner och medlemsstater inom området mänskliga rättigheter – rekryterar likt de flesta av EU:s byråer direkt, alltså inte genom EPSO. Detta bygger på att byråerna behöver expertkunskap och inte generalister.”

Anställningsformerna varierar mellan myndigheterna men oftast är det någon form av provanställning på några månader, och sedan får man en tidsbestämd tjänst på några år, som sedan kan bli förlängd och efter en förlängning leder det till en tillsvidareanställning. Tjänsten är knuten till myndigheten så man kan inte söka ’internt’ till exempelvis kommissionen. Byråer, liksom EU:s institutioner erbjuder möjlighet till betalad praktikplats, utöver reguljär anställning.

Min väg till FRA var som forskare och lärare i mänskliga rättigheter, huvudsakligen i Lund, men även i USA och Asien. Efter dryga 10 år med fokus på Asien var jag på jakt efter nya utmaningar och läste att FRA hade inrättats (2007/2008) sökte en tjänst som forskare/handläggare. Efter en urvalsprocess med fler än 100 sökande kallades ett tiotal till en första intervju i Wien. Där fick vi göra ett skriftligt prov med frågor om EU-rätt och projekthantering och genomgå en intervju med några av chefterna vid myndigheten. Efter denna process följde en ytterligare resa till Wien för ett mindre antal för en intervju med direktören för byrån.

För att bli anställd krävs det, utöver högskoleutbildning (i mitt fall juridisk utbilning, och med fördel om man disputerat) att man är flytande på två EU-språk. Eftersom arbetsspråket är engelska var det givet och då alla EU-språk behandlas lika, var mitt andra språk svenska. För att sedan bli befordrad krävs ett tredje språk så jag har bättrat på min franska.

Utav de dryga 100 anställda vid byrån i Wien är vi två svenskar, det mostsvarer nog, av en händelse, den andel svenskar som totalt jobbar för EU. Annars har jag kollegor från nästan alla EU-länder, men framförallt Storbrittanien, Tyskland, Österrike, och Italien.

Typen av arbete som jag utför är i stora drag komparativ forskning (rörande de 28 medelemsstaterna), kommunikation av resultat och rådgivning till framförallt de tre stora EU-institutionerna (rådet, kommissionen, och parlamentet). De områden jag mestadels sysslar med är straff- och processrätt, juridiska/institutionella frågor, och koordinering med EU:s utrikestjänst (EEAS) och FN. Mera konkret har jag de senaste åren jobbat med, exempelvis, nationella mänskliga rättighetsinstitutioner, rätten till rättsprövning (access to justice), frihetsberövande, brottsoffer, företagande och mänskliga rättigheter, och rättsstaten.

Det blir en del resor i tjänsten, oftast till Bryssel men också andra huvudstäder inom EU, och till Strasbourg och Genève, men ibland också utanför Europa. Oftast blir det möten och presentationer i olika sammanhang under en resa, vanligtvis inom olika ämnesområden. Men största delen av mitt arbete gör jag vid mitt skrivbord med utsikt over några av Wiens vackra hus, där jag analyserar och presenterar resultat som kan bidra till att de mänskliga rättigheterna förbättras inom EU.

/Jonas Grimheden, FRA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *