Min väg till fast anställning

Jag är statsvetare i grunden och sneglade mot EU som möjlig arbetsgivare redan under studietiden.

Via sista terminens praktikperiod hamnade jag istället i den offentliga förvaltningen på nationell nivå och jobbade en tid i regeringskansliet (UD) och inom svensk statlig myndighet (Sida). Efter ett par år i en internationell mellanstatlig organisation (demokratiinstitutet IDEA) tog jag till slut chansen att bli assistent/rådgivare för några svenska Europaparlamentariker och så hamnade jag äntligen i Bryssel.

I samma veva hittade jag utlysningen av en AD-concours, alltså ett uttagningsprov för nya handläggare till EU-institutionerna. Inget att förlora! Jag fyllde i det långa formuläret och skickade in.

Antagningsprocessen till fasta tjänster i EU:s institutioner är lång och kräver visst tålamod. I mitt fall tog det totalt två år från att jag skickade in första ansökan till att jag började som handläggare på EU-kommissionen. Men det är verkligen värt besväret.

Jag har nu varit fem år på kommissionens generaldirektorat för transportfrågor: DG MOVE. Jag har jobbat framför allt med vägsäkerhetsfrågor men också med koordinerande arbete som policystrateg. Jag har fått samordna transportsidans del i arbetet med självkörande bilar. Jag har representerat kommissionen i FN-förhandlingar i Genève. Jag har åkt runt och träffat vägsäkerhetsorganisationer runt om i Europa och konsulterat dem om hur vi kan rädda fler liv tillsammans.

Jag har lärt mig massor, har haft kollegor från EU:s alla hörn och jag har aldrig ångrat all den där tiden jag la ner på att knipa det här oslagbara toppenjobbet.

/Susanne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *