Från praktikant till kontraktsanställd

Många av er kanske tänker att Bryssel känns långt borta, och att vägen till ett jobb på institutionerna är snårig och komplicerad. Jag skulle gärna vilja säga att det är helt fel, men det är det tyvärr inte riktigt. Men det går, det går absolut!

Och det underlättar en hel del om man har en känsla för institutionerna, hur folk tänker och hur Bryssel funkar. Det är just det som jag kommer blogga om här. I det här första inlägget tänkte jag berätta lite om min bakgrund och hur jag själv hamnade här i Bryssel på EU-kommissionen.

Jag sökte EU-kommissionens praktikprogram, den så kallade Blåboken, och fick en plats på Cecilia Malmströms kabinett våren 2014. Jag tillbringade 5 månader där och trivdes mycket bra, både på jobbet och i stan. Därefter flyttade jag ner till Paris och arbetade på OECD på deras enhet för migrationsfrågor. Jag längtade dock snart tillbaka till Bryssel och lyckades få till en korttidsanställning (som så kallad interimaire) på Kommissionens generaldirektorat för inrikes och migrationsfrågor (DG HOME). Där arbetade jag med Blåkortsdirektivet, dvs arbetskraftsinvandring för högkvalificerade arbetstagare. Efter några månader var jag dock tvungen att lämna.

Kort därefter fick jag ett längre kontrakt, då som kontraktsanställdDG EMPL (generaldirektoratet för sysselsättning, sociala frågor och inkludering). Där har jag arbetat sedan juli 2016 som kontraktsanställd (contract agent), vilket innebär att jag har jag ett kontrakt på 1-6 år. Jag arbetar särskilt med utstationeringsdirektivet, som handlar om arbetstagare som skickas till andra Medlemsstater för att utföra (relativt) korta uppdrag. Jag arbetar också med Plattformen mot odeklarerat arbete, som utgör ett forum för medlemsstaterna där det kan hjälpas åt och lära sig av varandra i deras arbete mot problemet.

Som ni ser har jag testat flera av de vanligaste anställningsformerna på Kommissionen, så jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter i kommande inlägg. Jag har dock inte klarat någon concours ännu (det ökända EPSO-testet som leder till en fast anställning på institutionerna) men tänker berätta lite kring processen och mina tappra försök.

Sist men inte minst tänker jag berätta om hur det är att bo i Bryssel och varför jag trivs så bra. Ifall ni har några följdfrågor på det jag berättar tveka inte att ställa frågor i kommentarsfältet!

/Marianne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *